Järnskrot

2002_Mansten_&_Droppe_2

Vem har ställt järnskrot utanför hörsal G?

de Facto, årgång 6, Nr 2/05, text Mikael Lundberg T4

En artikelserie om konst på campus i Umeå

2002_Mansten_&_Droppe_1

Konst är sådan där otrevlig finkultur som svenska akademien sysselsätter sig med på kvällarna. Eller som fransoser i baskrar diskuterar på vernissage i Paris över några glas rödvin från Bordeaux. Huruvida detta stämmer eller ej har jag aldrig undersökt djupare och vem som har bevisbördan för påståendet är inte heller utrett. Jag har emellertid för avsikt att i denna artikelserie försöka vederlägga denna uppfattning och öppna era ögon för all vacker konst på campus, som vi alla i någon mån betalat för. I denna artikel ska jag berätta om konstverket ”Månsten och droppe” av Kent Karlsson. Det är beläget i det medicinska biblioteket och har där fått ett eget rum. Konstverket består av en sten i granit och en kätting hängande från taket. Stenen väger ungefär 2 ton och mäter 3,30 x 1,30 x 0,30 meter och har en uthuggen halvmåne i den bredaste delen. Ett slutet vattensystem tillhör även konstverket och med hjälp av detta fås en vattendroppe att falla från kättingen ned i halvmånen på stenen ungefär varje sekund. Konstverket är placerat mitt i ett relativt stort rum och den mest omedelbara effekten som verket ger är droppen mot stenen. Trots att droppen upptar en närmast obefintlig volym i rummet blir den ändå den största händelsen, varje sekund. Regelbundenheten i droppandet har en mycket lugnande effekt och det känns som att hjärtats slagfrekvens synkroniseras med droppandet samtidigt som en oerhörd känsla av välbehag infinner sig. Sekunderna blir minuter samtidigt som tankarna vandrar iväg. Tankarna går mot döden och tingens förgänglighet på grund av den kamp som uppstår mellan kättingen och stenen om vilken av dem som är starkast, vem som ska överleva längst. Stenen som genom varje droppe urholkas allt mer och kättingen som genom varje droppe vittrar sönder allt mer. Det som gör detta verk intressant är dock att det mitt i denna kamp också skapas en helhet. Genom varje droppe från kättingen kommer rosten som kättingen övergått till att bli en del av stenen. Detta blir en kontrast mot kampen dem emellan och Kent Karlsson kanske menar att det egentligen är lönlöst att ägna livet åt kamper eftersom vi alla kommer att bli en del av samma jord när vi dör. En annan tanke hos Kent Karlsson kan ha varit den kamp mellan människan och jorden som utkämpas varje dag. Människan som genom miljöförstöring och utvinning av jordens resurser varje dag urholkar dess livskraft. Jorden som genom sin rotation, sin ständiga strävan runt solen, försöker få dagarna att bli år och urholka människans livskraft. Karlsson kanske menar att vi istället för att kämpa borde sträva mot att försöka leva i ekologisk balans och begränsa vårt uttag av jordens resurser. Givetvis finns flera olika sätt att se på verket ”Månsten och droppe”. Det är emellertid också verkets huvudsakliga syfte, enligt min mening. Det skapar ett rum som är utomordentligt för en stunds kontemplation och avslappning eftersom det inte finns något givet sätt att uppfatta verket. Det är bara droppen och dina egna tankar som formar upplevelsen av verket och gör den lite annorlunda varje gång. Helt beroende på din sinnestämning och stressnivå inför den stundande tentamen… Slutligen vill jag uppmana dig att ta chansen och uppleva ”Månsten och droppe”. Den kan inte göras rättvisa av min beskrivning eller av fotografier. Den måste upplevas och den riktiga upplevelsen skapas i interaktionen mellan verket och dina tankar. Visst finns det en risk att du kan stämplas som finkulturell, men också en chans att du får uppleva något helt fantastiskt!

2002_Mansten_&_Droppe_2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *