Tidkantring

1996_kk_2

Tidkantring

Res Publica nr 38, sid 93, 1998

Valda delar av Eva Runefelts text

Om jag tänker mig dikt är den mer visuell än verbal. Bild och musik. Dikten är en ljudlös komposition, liksom ett konstverk är ett uppstannande av tiden men inte av rörelse. En förtätning av tid, som förstoras. Ibland sker det bara. I beröringen med något eller någon. Ett ögonblick öppnas av en ton som inte behöver uppfattas av örat. Jag ser den tonen i Kent Karlssons dubbelur, ”Tiden slukar rummet” och jag vill omedelbart gå in i de två sammanväxta, siamesiska golvuren.

Vad ser jag? Det första verk jag såg av Kent Karlsson var ”Memory” i Umeå Skulpturpark, tidigare en plats för sinnen utan vanor, de vansinnigas plats. Det är en vacker park, lummig, mjuk växtlighet. Grön som ordet Vanvett är grönt med svarta fläckar. En lätt oro, grenverk som skjuter in i grenverk och som en gång kanske försökte skyla de rastlösa. Jag var där i juni, det regnade snällt. För sig själv i parken stod en bod, invändigt klädd med svart plast. Inne i mörkret i boden fanns en upplyst varm plåthäll och ned på den droppande vatten. Där fanns diktens tid, långsamheten. Bara någon månad tidigare hade jag skrivit en dikt som jag kallade ”Långsamheten”. Människors långsamhet när de inte vill förlora något i ett särskilt möte. Inget spill, hålla varje rörelse, skiftning kvar. När jag såg ”Memory” var det som att se ”Långsamheten” utförd.

Vad gör tiden? Tiden äter kroppens och tankens rörelser. Tid kan stå blickstilla och vara ogenomtränglig. Stilla tid kan vara att vila innesluten. Jag hittade i ett lexikon ordet ”tidkantring”. Om jag inte visste vad det betydde, vilket jag inte visste, skulle jag tolka det som om tyngdlagen upphävdes, som om dagar bytte plats. Eller som att en minut kan vara oändligt lång eller blixtsnabb. En tidkantring låter som ett torn som faller, något tippar över. I boken stod det, som förklaring, att tidkantring, detta mycket fysiska ord, betyder ”övergång från ebb till flod eller omvänt” och det är ju ganska bra det också. Poesi, eller all form av konstnärlig verksamhet är i så fall tidkantring på tidkantring. Ett pendlande mellan tomhet, ödslighet, oförmåga och plötsliga, oftast obegripligt neddimpande, tillströmningar, floder. Också det en rytm, om än inte särskilt taktfast och stabil. Om tiden skulle ha en egen kropp är den kanske vatten. Droppe, bäck, fors, flod, hav. Torka när tiden inte vill mig, när jag inte kan uttrycka mig.

Ett konstverk kan föda en dikt jag inte visste fanns. Jag kan, om inte fysiskt, så i alla fall mentalt, krypa in i ett verk jag tycker om och hitta mina ord där. Inte för att illustrera eller bli illustrerad, utan för att känna igen en mittpunkt. Hur går tiden? Rakt eller i cirkel, labyrintiskt, som en utdraget serpentin? Tanken går stycke för stycke, stannar upp, rinner vidare. Hakar ofta upp sig, vill vidare eller bara lägga sig ned, och somna. Dygnen är täta av hågkomster.

Hur går minnen? De går för sig själva, lite hur de vill. Som ett fotsteg med var sitt ögonblick som lyser. Som i Kent Karlssons ”Solips”. En ellips av olika skors avgjutna innandömen – stövlar, joggingskor, småbarnsskor. I mitten av denna ellips ett par skodon med två brinnande ljus. I mitt lexikon står det att solipsism betyder ”filosofi att det enda som existerar är det egna jaget dess föreställningar.” Ibland tuschar det egna jaget och dess föreställningar ett annat jag. Rubbas, kanske förändras, av att intas av någon eller något annat. Som ett diktuppslag kan läcka ut i och över en lång eftermiddag. Oväntat, det ohörbara ljudet, den fysiskt närvarande doften, ett ord som knäcks i en mun. Kent Karlssons ”Solips” påminner mig om de ljusglober som ibland finns i kyrkor – jag köper ett ljus, sätter det i globen, tänker på någon som förlorat livet. Men i Karlssons verk är det inte bara en människa per skopar jag ser, utan ett ögonblick, som vill bevaras. Stund och stund, intill varandra, tätt. Stunder med människor, men också stunder utan. Dit dikten vill.

Solips

1996_kk_2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *