Konstens shamaner

1994_vanitas_memory_1

Konstens shamaner

”Svensk konst 1900-talet, del 3, Sveriges allmänna konstförening”

Text Mårten Castenfors  

Trots en ofta lika uttrycksfull yta är Kent Karlssons konstnärskap betydligt mer sordinerat och återhållet samtidigt som det också är upptaget av de stora livsfrågorna. Karlsson inledde sin bana under 1980-talet som målare, men övergick under 1990-talet till att främst arbeta med absurda och tankeväckande objekt som tycktes framsprungna ur en zon mellan dröm och vakenhet. Med samma frihet gentemot material som Beuys och Hägg återkom Karlsson ofta till olika former av vanitassymboler, till exempel ”Tiden slukar rummet” från 1992, den i spegelglas spruckna moraklockan med plastdödskallar, billjus och svart sprejat syntetiskt mögel eller ”Solips” från 1992, där avgjutna skor i cement samlats i en ring runt ett solitärt par som bär på höga, tända, levande ljus. Karlssons verk frammanar ofta sakral eftertänksamhet, samtidigt som de också besitter en tyst men effektiv kritik av sakernas tillstånd; en värld av kaos. Poetiskt visualiserar Karlsson ett slags väckande humanism, alltmedan hans musicerande konstkapell till regnande såpbubblor spelar tillvarons sista gnisslande toner, ”Vanitas memory, 1994”. 

1994_vanitas_memory_1

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *