1998_Tuvstarr_1

Om konsten i Högskolan i Jönköping

Statens konstråd, Stockholm, 1998, ISBN 91-972980-5-0

Text Ann-Sofi Noring

Tuvstarr

”Tuvstarr följer med älgen Skutt, som skall visa henne världen. Under färden genom skogarna förlorar hon alltmer sin identitet. Älvorna tar hennes krona, skogsrået klänningen, och till sist tappar hon sitt guldhjärta i skogstjärnen. Då stannar hon där, evigt blickande ner i tjärnen.” Ur ”Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr” av Helge Kjellin. Högt därovan lyser ett nytt landmärke över Jönköping. Det är ett stråk av lysande gulblå neon som markerar att en ny era har inträtt: mitt i staden reser sig nu byggnaderna för Högskolan. På Handelshögskolans höga fasadvägg löper Kent Karlssons neonrörskonstruktion, ”En blå linje och ett gult hårstrå från prinsessan Tuvstarr”. Det gula tecknar en vertikal linje, som i nederdelen lockar sig lätt. Det blå skär horisontellt, likt en vattenlinje mot horisonten. Det dubbla seendet är betecknande för Kent Karlsson. Han blandar gärna högt och lågt, gör hane en svidande vacker landskapsmålning, spetsar han gärna färgen med tjära. Den fågel som nyss flög däröver, har fjättrats med sina fjädrar i duken. Skrattet fastnar i halsen. De klassiska konstnärsmaterialen kommer sällan i bruk, i stället tar gärna Kent Karlsson fasta på befintliga föremål. Hans relation till det han har för händer är respektlös och direkt. Flygfarkoster, musikinstrument, eldstäder, dödskallar, tomtar – inga ting tycks främmande. Tanken kan gå till svunna tiders symbolvärldar, barocka anhopningar där döden är ett centralt tema. Hans puls är dock i högsta grad nutida, påträngande, skruvad, men på ett förunderligt sätt skön. ”En blå linje och ett gult hårstrå från prinsessan Tuvstarr” är ett reducerat verk, ett avskalat uttryck för några av livets väsentligheter. Naturen och sagan, landskapet och myten. Här vid Vätterns ände, signalerar neonljuset gulblått över hustak och vatten. Likt ett Högskolans fyrsken lyser en hälsning till prinsessan Tuvstarr långt in i den småländska skogen. Och i dagens ljus, när studenterna som ivrigast tar del av senaste rön, påminner Kent Karlssons raka rör om att man aldrig kan vara nog enkel.

Tuvstarr

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *